regn detta eviga regn
Ibland önskar jag att jag inte vore så jäkla känslig med vad andra säger till mig, jag tar åt mig alldeles för lätt och det är nog en av mina svagheter. Jag kan absolut ta kritik, men det är klart att det känns jobbigt när det är kritik som får en att känna sig dum när man verkligen gör sitt bästa - då blir man lite ledsen med all rätt.
Jag ser verkligen fram emot denna helgen, jag är HELT ledig och jag är välkommen till Ebba - ni anar inte hur skönt det ska bli att få komma ut på landet lite :-)
Jag tänker inte ta svininfluensavaccinet, förstår faktiskt inte hysterin över det hela. Får man svininfluensan så får man (förresten så misstänker man att jag har haft det!) . Tycker det är värre att spruta in en massa "skit" i kroppen, vem vet hur det påverkar?
Betänk dock att åtminstone här i Sverige så har man kunnat läsa om betydligt fler som ligger i respirator och även har dött av svininfluensan än vad det är som har drabbats av biverkningar av vaccinet. Men som tur är så är det upp till var och en att bestämma hur man vill göra ;) Jag kände som du först men när man läste om fler som dog och började höra att folk i ens närhet åkt på skiten så drog jag öronen åt mig och vaccinerade mig. Jobbet och barnen är ju ytterligare anledningar förstås.
Förstår vad du menar med ktitiken.. Inte för att jag får en massa kritik hela tiden, men det kan vara lite småjobbigt när man blir tillsagt..
Längtar som sjutton till helgen, den kommer bli toppen, det känner jag på mig:) När tror du att du kan komma? =)
Hej och halloj!
Vet också precis vad du menar när du nämnder det där med kritik och hur man låter det påverka en. Det är inte alltid man har ett självförtroende som pallar för vad som helst, men de gånger det händer mig så brukar jag känna in i "kärnan av mig själv" och känna efter vad jag själv tycker; om kritiken var befogad eller inte. Jag har alltid trott på öppen kommunikation, och tycker jag också att jag gjorde fel så går jag tillbaka och ber om uppriktig ursäkt. Men känner jag att jag faktiskt tycker det jag gjorde var rätt, eller att den andra personen missförstått, då känner jag att jag VERKLIGEN vill gå tillbaka och förklara hur jag menade, och reda ut det...om inte annat så för att jag själv vill känna att jag gjort vad jag kunnat för att förklara att jag faktiskt känner att jag inte gjort något fel. Jag har ju genom åren märkt hur kasst jag kan må när jag känner mig felaktigt kritiserad, men bara jag ser till att jag går till personen i fråga för att förklara så mår jag SÅ mycket bättre, oavsett om den andra personen tar till sig det jag berättar eller ej =)Oj vilka långa utläggningar, men det är nog för att jag förstår vad du menar, så väl...=) Ta väl vara på dig gumman och välkommen hem till jul! KRAMAR!
