A beautiful mess

Under tiden jag väntar på att min film ska bli klar (sa jag för mycket nu kanske?) tittar jag på hus/lägenheter på internet, jag älskar att göra det! För er som inte vet så är jag EGENTLIGEN, om man ska vara riktigt noga en stadsbo i grund och botten. Min första levnadsvecka bodde jag faktiskt i stan. Och nej, inte på BB utan i en lägenhet i stan.
Innan jag var född fick mina päron den "brillianta" idén att flytta till Jämjö. Jag har haft en underbar uppväxt i Jämjö med många fina kompisar. Jag gillar verkligen Jämjö, MEN.. När man högstadiet/gymnasiet så känns Jämjö alldeles för avlägset och långt bort. Bussarna går hela tiden vilket är suveränt.

Jag har i alla fall sett det som ett "litet" (läs: stort) problem många gånger eftersom de flesta av mina kompisar bor i stan, i stan händer allt (nu ska jag inte överdriva för Karlskrona är inte så roligt), i stan och i närheten av stan finns allt det som jag sysslar med.

Efter jag fick mitt körkort så har jag alltid fått låna bilarna av mina föräldrar, dag som natt. Men, faktumet är att 4 mil tur och retur är en bit att köra, och man kör knappast hem om man har glömt något. Trots allt tänker man på miljön och bensinen är knappast billig.
Det hade varit mycket enklare att ha hundarna om man bott närmre stan, inte känt den där stressen som man ibland känner.

Ofta önskar jag att mamma och pappa hade flyttat närmre stan, hade blivit mycket enklare så på vissa plan :-)
Men trots att vi fortfarande är bosatta i Jämjö så älskar jag vårt hus, trädgård och alla underbara grannar!

I framtiden kommer jag inte bosätta mig på ett sånt ställe som Jämjö, jag vill absolut inte bo i smeten men tänk vad underbart med cykelavstånd.
Alla säger; "men tänk Nicole när du är så gammal så att du vill bilda familj så kommer du säkert vilja bo på ett ställe som Jämjö." Men nej tack säger jag då, tänk vad skönt att ha nära till fritidsaktiviteter och allt som stan innebär NÄRA.